Om boken: 2005 / Attar, en stjärna på den andliga horisonten i öst, föddes och bodde i Nishapur (Iran) ). Han initierades i Sufis läror av Sheikh Muhd ​​al-Din, en berömd forskare från Bagdad. Denna stad var vid den tiden sufismens viktigaste centrum och ett centrum för teologi, juridik, filosofi och litteratur. Efter att ha valt ett liv i konstant andlig strävan blev Attar en asket och utsatte sig för svåra svårigheter. För detta fick han en välsignelse, fick hög andlig erfarenhet och lärde sig att gå in i ett tillstånd av extas; hans berömmelse spreds överallt. Attar skrev hundra och fjorton böcker, den mest kända av dem är Tazkirat al-Awliya. Den följs av Manticut-Tayyur. "Attar är min själ precis som Sanai (ca 1010) är mitt andliga öga", sa Jalal ad-din Rumi om Attar, "Utstrålningen (Nur) av Mansur al-Hallaj (d. 922) 150 år senare manifesterade sig den. i Attar.” Det kommer att vara onödigt att säga att även en översiktlig läsning av Attars verk avslöjar den högsta toppen av andlighet som han alltid stod på.